timglas


...och jag drömmer så konstigt igen, håll mig hårt
för jag skakar av all denna meningslöshet, jag förstår bara det som är vårt res mig upp, ge mig lust att hänga på
jag ska värma dig, jag ska lyssna och förstå för trots all tomhet, trots det timglas som sliter i oss, så ska vi hitta en väg ändå, hitta en plats vi två

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0