om varje dag var som denna, skulle jag vilja leva i tusen år




överaskad av malin och wilmer. spontant. underbart. förvånad. länge sen sist. fikade och pratade och skrattade och mindes. saknat henne. inte tänkt på det. men saknat hennes sällskap. otroligt glad. löjligt glad. älskvärt. som det ska va.



det är en vacker dag, en sån som får mig att längta tillbaks
så det är knappt att jag, minns hur kasst allting var

men jag ser inga bekymmer, bara sol och ljusa minnen
alltid vatten under bron, men stilla floder i mitt sinne
och mina sorger verkar fått egna vingar
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0