regn faller


det börjar alltid med goda intentioner men på vägen förstörs alltid nått. jag trodde aldrig att jag skulle vara en sån som lämnade, sårade och smet. det är en underlig känsla när man börjar hata sig själv, den smyger sig på, äter sig in.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0