jag fattar ingenting


vi kom varandra närmre, du och jag i vår
och jag är tacksam för att du orkade lyssna

har jag väntat mig för mycket? blåste jag iväg?
jag ser tillbaka på en radda av affischer
jag tror jag drömde om ett liv, bara utan korridorer
utan korridorer skulle jag bli lycklig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0